Mitt första möte med Pot Limit Omaha
I åratal har pokerspelare frågat om framtidens spel kan vara Pot Limit Omaha. Den mycket vise PLO har under många år svarat: “Vi får se.” Det finns många skäl till varför det skulle kunna vara det. Det är mer intressant än Texas Holdem. Det är svalare och mer spännande. Svagare spelare gillar det eftersom de kan vinna massor av pengar, utan att inse hur. Starkare spelare gillar det på grund av utmaningen och komplexiteten.
Under flera år har jag haft viljan att spela. När jag spelat live har jag slängt avundsjuka blickar mot PLO-bordet. Online ville jag ofta hoppa in i ett spel. Jag ville lära mig spelet, men gjorde aldrig det. Som en halvprofessionella Holdem-spelare, har jag kämpat tillräckligt med bara två kort framför mig.
Någonting hände. För två dagar sedan spelade jag min första hand i Pot Limit Omaha. Efter år av grävande i pokerdiket, kände jag att en paus från Holdem skulle vässa mitt spel. Men vad skulle jag göra under pausen? Yoga? Simning? Långa promenader på landet? Nej tack. Under min paus från poker skulle jag spela poker, bara en annan sorts.
Den största skillnaden mellan NLHE och PLO är att du får fyra kort i PLO, inte två. Nybörjare borde bara spela de 30 bästa starthänderna. Den bästa starthanden är AAKK, följt av AAJT (för chans till stege), sen AAQQ, AAJJ och vidare ner till JJT9. Samtliga av dessa 30 starthänder borde vara dubbelt färgkopplade med varandra. Du måste använda två – men bara två – av dina fyra kort för att skapa den bästa femkortshanden. Som namnet antyder, den högsta summan du kan satsa under varje runda är det som ligger i potten. Förutom det finns det många likheter med NLHE: Pre-flop, flop, turn, river.
Det finns några saker att hålla koll på. Variansen är större än i Holdem – stora svängningar är vanliga. Det finns färre bord och spel. Position är nyckeln. Satsa med topp-par är aldrig en bra idé. Spela heads-up är ett bra sätt att lära sig spelet snabbt på. För NLHE-spelare, så hjälper PLO att utöka ditt pokertänkesätt och förbättra dina pokerkunskaper.
“Ja, ja, ja”, tänkte jag halvvägs genom mitt lärande, “Det här är säkert bra, men jag vill bara spela.” Så spela var det jag gjorde. Jag öppnade ett bord (6-max) med lägre insats och de tio första minuterna satt jag bara där och kollade på spelet. Det slängdes en hel del kort på turn och river, och några händer gick hela vägen till showdown. Tja, tänkte jag, jag kan vika mig lika bra som någon annan, och anslöt mig till spelet.
Kort efteråt, förändrades detta. I small-blind fick jag Ah2h7c7d. Är det bra? Det känns onekligen tillräckligt bra för att smyga med (bästa färgdraget, dålig stegdrag, potentiellt fyrtal lite optimistiskt tänkt) och så gjorde jag. Samtliga checkade på floppen som var TT5. Jag satsade på turn när 7 kom och tog hem min första PLA-hand. Jag vann min andra pott en minut senare, då jag fick en kåk på rivern i en pott där ingen annan visade något intresse. Det är trevligt, att spela här i utkanten av poker – som om jag är en del av en intressant, men knappt känd subkultur.
Senare bestämde jag mig för att satsa x3 på knappen med TT85, av ingen annan anledning än just 3-betta på knappen. Jag floppade ett öppet stegdrag, satsa, och tog hem potten. Det kändes bra. Jag är inte säker på att det är bra, men det kändes bra.
Ungefär en timme senare, slutade jag med min lilla förtjänst. Mitt totala spel har redan förbättrats. Mitt sinne känns skarpare, renare. Eftersom jag inte har någon riktig uppfattning om rättvisa och varians i PLO, var jag tvungen att spela mer på position och aggressivitet, snarare än att förlita mig på korten. Endast en kväll med PLO, och jag faller redan för det. Jag kommer tillbaka.
/Steve
The post Mitt första möte med Pot Limit Omaha appeared first on NordicBet Blog.
