Krönikorna från papperstidningen
Två lördagar i rad har jag i papperstidningen kommenterat Uppdrag Gransknings program om match-fixing inom fotbollen. Senast kom jag även in lite på problematiken kring saken som sådan, där UG inte kan och ska vara vårt hopp. En del av er är redan väl insatta men många får tyvärr en delvis skev bild. Jag lägger ut krönikorna så som de skrevs:
Ni kanske har sett (finns annars att se på SVTPlay) Uppdrag Gransknings första del om matchfixing, dvs uppgjorda fotbollsmatcher. Det finns mycket att säga i ämnet men jag tänker denna gång sträcka mig till att bara ifrågasätta programmets fokus och prioritering. UG ägnade halva programtiden åt att intervjua liverapportörer, som inte har ett dugg med några kriminella syndikat att göra. Varken från klubbarna eller Uppdrag Granskning fick vi veta VARFÖR dessa är ett problem. Tyck vad ni vill om min kärlek till paralleller men för att klargöra: Det är som om UG, när de utredde köttfärs-skandalen, skulle ha lagt halva programtiden på att zooma in och ställa kassörskor mot väggen. Rapportörerna finns för att bolagen vill erbjuda livespel, dvs ständigt uppdaterade odds under matchens gång, till sina kunder. Den genomsnittlige har alltså enbart kontakt med en annan ”hederlig” person.
Alla som vill spela live kan enkelt få tillgång till dessa rapporter. Än en gång: Det är främst spelbolagen själva som är i stort behov av det, då matchen i fråga kanske inte ens sänds på TV eller över nätet. Det skeva sättet att se på spelmarknaden lyste igenom när UG sade att ”liverapporter är en förutsättning för att man ska kunna spela live. Både vanliga spelare som söker spänning och kriminella syndikat som bestämt resultaten”. Brevbäraren Rolf Rolfsson och gangstern Jurij Jurijev (fiktiva namn såklart) ska alltså representera hela spelmarknaden? Vi som faktiskt analyserar och spelar för att vinna då? Det är trots allt ganska många – med små eller stora insatser. Detta enorma fokus på de här rapportörerna är ett stort snedsteg av Josefsson & Co. Jag har arbetat med spel i många år, på flera olika sätt, men knappt ägnat dessa rapportörer en tanke. Snacka om att tappa tråden i det annars intressanta matchfixing-grävandet. Synd.
SEF har fastslagit att man måste ha särskilda tillstånd, vilket sällan ges, för att få liverapportera från matcherna. Det är ett ställningstagande – men utan ett Svenska Spel, som enligt stadgarna ska ha ensamrätt, hade det aldrig gjorts något. Tyvärr lyser detta igenom i den skeptiska hållningen gentemot alla utländska spelbolag. Svenska Spel är starkt och tillför idrotten mycket men monopolliknande upplägg i så globala branscher fungerar i praktiken inte fullt ut 2014.
När nu detta välkomna program når ut så brett med, i många tittares ögon, hög trovärdighet så blir vinklingen en sanning. Och sanningen är att de allra flesta ”riggade” matcher utmärker sig redan FÖRE avspark, med märkliga oddsändringar till följd av att stora belopp satsats. Redan när liverapportörerna laddar Iphone-batteriet och tar ett Digestive-kex hemma vid köksbordet så har miljoner spelats – helt utan deras vetskap och inblandning.
Att UG lyckades få fram ett, förvisso ej juridiskt gångbart, erkännande från misstänkta matchfixaren Leci var lyckat och smått sensationellt. Det stora misstaget var att man vilseledde den stora majoritet av tittarna som inte är särskilt initierade. Vi kan och ska inte stoppa spel men att belysa problemen som finns samt informera är rätt väg att gå, i kombination med en mer organiserad bevakning och polisiära/rättsliga insatser. Jag råder er att se del 2 av Uppdrag Gransknings matchfixing-serie nästa vecka. Förhoppningsvis med rätt fokus.
*****
Jag hoppas att ni såg den andra delen av Uppdrag Gransknings program om match-fixing. Det fanns ett bättre helhetsfokus i del 2 och visst var det fascinerande att lyssna till de vittnen man lyckats få att prata. Svenska Spel-kuppen var givetvis också intressant men de oproffsiga inblandade kan inte ses som representantiva för de internationellt tunga nätverken. En annan, viktig reflektion är att kompetensen hos Svenska Fotbollförbundet verkar brista. Det märks i uttalanden och på sättet att föreslå futtiga, snarast felaktiga åtgärder.
Reportaget om BW90 gav en bra bild av hur det kan gå till när ”riggandet” huvudsakligen INTE styrs av krafter utifrån. Det hade varit strul med löner och det fanns en tydlig (osund?) spelkultur i truppen sedan innan. Givetvis nekar spelarna. Skulle de vägra skriva under ett intyg och på så sätt ”tigga om” att få en polisanmälan på halsen? Inte direkt. Intyg är ganska tama saker i de sammanhangen… Vi fick se ett typexempel på hur det har gått till i tidigare fall, främst utanför Sverige, när många individer runt samma lag misstänks. I en klubb med ekonomisk kris kan lönerna utebli och då gör spelarna slag i saken och lägger sig, för att få pengar på annat sätt. Mervärdet för de involverade ligger i att sälja informationen om matchen i fråga och tjäna ytterligare pengar. Givetvis ökar risken för läckor och spår ju fler som blandas in men så länge bevis saknas så går alla fria. Se bara på Råslätt-fallet, där mycket verkade glasklart men där bevis till stor del saknas.
Italien har ofta nämnts som ett land där företeelsen är vanligt förekommande. Visst, det finns en annan kultur där och korruptionen är utbredd på ett helt annat sätt än i exempelvis Sverige. När det gäller spelskandaler har man dock jobbat stenhårt för att få bukt med problemen. Många domar har fallit efter omfattande spaningar och samarbeten. Förbund och myndigheter arbetar tillsammans och ett viktigt verktyg är spelbranchens egna organisationer, som har stenkoll på trafik, summor, matcher och mönster. Tack vare detta har många fall uppdagats och det finns mycket att lära. Ungdomar, ledare och klubbansvariga borde alla få utbildning inom området. Polisiärt och rättsligt finns också mycket att jobba med och den pågående rättegången är onekligen intressant att följa. Jag är inte så säker på att domen blir prejudicerande, då omständigheterna är speciella, men symboliskt betyder det mycket.
Om vi zoomar ut och funderar kring det som vittnena berättade så finns det ofta hot och stor press med i bilden. Alla i kedjan ställer krav på varandra och det är därför viktigt att komma åt ”mellanhänderna”, dvs de som går de kriminella gruppernas ärenden på en viss geografisk marknad. Med förbättrade resurser och samarbeten kan dessa avslöjas. Till att börja med så måste fotbollförbundet hem och plugga – att skippa hörnspel stoppar inte match-fixing.
