Vem kontrollerar övervakaren?
Följande krönika är skriven av eminente Dan Glimne, och kopierad med hans godkännande: http://bloggar.aftonbladet.se/superbloggen/2012/07/en-valbehovlig-reality-check-varsagod/ (läs gärna några kommentarer i kommentatorsfältet, där undertecknad uttalar sig)
Knappt har man kommit på ett avslappnat besök här vid Västerhavet, bland måsarnas skrin över granitklipporna, förrän jag hör att vännen och superbloggkollegan Simon Lindell önskar få veta mina synpunkter på vad en licens från LGA (”Lotteries & Gaming Authority”) på Malta betyder och vad den står för. Det är tydligen bara att dra upp fötterna ur saltvattnet igen, sätta ifrån sig kvällsgroggen och varva upp laptopen.
Att 5050-skandalen fortsätter att kasta sina slagskuggor över svensk poker är kanske lika ofrånkomligt som välbehövligt. För säkerhets skull, föranlett av enstaka anonyma forumråttor som envist försöker få det till att jag på något odefinierat sätt tiger stilla/är inblandad/har en dold agenda/vill hålla de inblandade bakom ryggen, upprepar jag här och nu vad jag redan sagt tidigare i Superbloggen: att jag vill se hela denna affär polisutredas ned i grunden, se alla kort hamna på bordet, och se de som är skyldiga dömas hårt och de som blivit förda bakom ljuset träda fram och förklara sin syn på saken. Dessutom: var förvissad om att jag ska återkomma om 5050 Poker, när väl de förhoppningsvis rejält nagelfarande utredningarna sagt sitt! Naturligtvis kommer vissa av dessa anonyma forumråttor att ändå framhärda i att försöka misstänkliggöra mig, trots att jag aldrig haft det minsta med vare sig med driften av eller ägarskapet i 5050 Poker att göra; men nu har du åtminstone hört MIN åsikt, raka vägen från mig. Vad dessa forumråttors egen agenda däremot i förlängningen är, bör du som läsare rätteligen spekulera i.
Med det sagt ska jag här självfallet efterkomma Simons begäran – men tillåt mig att inledningsvis dels be om ursäkt för att det med nödvändighet och motiverat av ämnet måste bli några politiska inslag här, dels motvilligt ikläda mig rollen som djävulens advokat för att förmedla vad som tydligen är en välbehövlig reality check bland Sveriges pokerspelare. Letar du efter total, hundraprocentig och garanterad rättvisa, plus garantier och trygghet?
Ja, hur mycket värt är det med en spellicens från LGA på Malta – eller för den delen från Kahnawake Gaming Commission i Kanada respektive Alderney Gambling Control Commission (AGCC), som bägge två hade utfärdat licenser för Full Tilt?
Mitt förslag är att du skriver ut nedanstående truism via din printer, och nålar upp den på väggen ovanför din dator:
INGET FÖRETAG, ORGANISATION ELLER MYNDIGHET ÄR BÄTTRE ÄN INTENTIONERNA, KOMPETENSEN OCH MORALEN HOS DE PERSONER SOM SITTER I DESS LEDNING OCH EXEKUTIVA ORGAN.
Har du skrivit ut den och satt upp den nu, samt läst igenom devisen en extra gång? Bra, då ska jag fortsätta.
Det är helt enkelt beklagligtvis så att livet inte åtföljs av några garantier för någonting – mer än ständig förändring samt i slutändan död och utplåning för oss alla. ”Kan man lita på att LGA har någon koll överhuvudtaget?” frågar Simon. Tja, exakt samma fråga skulle vi kunna ställa beträffande Finansinspektionen, Riksrevisionen, Lotteriinspektionen, Svensk Insamlingskontroll, Bilprovningen, FAR (branschorganisationen för revisorer och rådgivare) och ett antal andra kontrollinstanser, och det bistra men realistiska svaret är: Ja, en viss koll har de – men någon hundraprocentig koll existerar inte. Så fungerar varken livet eller universum.
Reality check 1: Om ett svenskt företag står under överinseende av statliga svenska Finansinspektionen, eller dess föregångare Bankinspektionen, kan det väl inte gå snett?
OM det kan gå snett; under bankkrisen i början av 1990-talet var på grund av gravt inkompetent agerande från ett antal ledande personer både Nordbanken och Gota Bank och flera andra banker på väg att försättas i konkurs, vilket skulle ha ruinerat mängder av småsparare. Staten tvingades gripa in, vilket ”fördelade” kostnaderna över skattebetalarkollektivet så att större delen av svenska folket drabbades i stället för enbart de med konton i banken. Samma sak när Carnegie år 2008 visade sig vara grovt misskött och på väg ned i putten med investerarnas pengar; då tvingades Riksgälden gripa in och överta banken. Vad hjälpte det att Bankinspektionen och sedermera Finansinspektionen formellt hade utfärdat motsvarigheten till dessa företags licenser, när det brast i kompetensen och moralen hos ett antal ansvariga personer?
Reality check 2: Men om en organisation övervakas av LO, TCO, SACO, Svenskt Näringsliv och revisorernas branschorganisation FAR tillsammans, då kan väl ändå saker och ting inte misslyckas?
You bet your ass they can. Föreningen Svensk Insamlingskontroll – som grundats just av den svenska arbetsmarknadens centralorganisationer LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv tillsammans med FAR – övervakar bland andra Röda Korsets och Cancerfondens verksamheter, vilket inte hindrade Johan af Donner som innehaft ledande poster inom bägge att hinna svindla undan ett antal miljoner innan han till sist greps och dömdes till fängelse för grovt bedrägeri, grov trolöshet mot huvudman, grovt mutbrott samt på ett antal andra åtalspunkter.
Reality check 3: OK, det var ju trist – men våra folkvalda kommunpolitiker, vars agerande kontinuerligt övervakas av bland annat Riksrevisionen, måste väl ändå sköta sig klanderfritt?
Ha ha. Listan över exempel på egenmäktigt förfarande, maktmissbruk, förskingring och annat enbart från de senaste två årtiondena är längre än en påskpsalm. Det kanske räcker med att nämna den stora korruptionsskandalen i Motala – senare ironiskt omdöpt till ”Mutala” – här, om du som läsare inte insisterar på att jag skriver 5000 ord till i ämnet och med rader av exempel på inkompetens och girighet, trots Riksrevisionens övervakning.
Reality check 4: Låt vara att företag, organisationer och kommunpolitiker ibland fallerar… men staten högst upp måste väl ändå sköta sig, ständigt övervakad av media och väljare och allehanda kontrollorgan som den är??
Dream on, baby. Om du visste hur mycket av dina och mina skattebetalarpengar som pissats bort på idiotiska projekt, av politiker som styrs mera av klåfingrig partiideologi än av klarsynt pragmatism, skulle du brista i gråt. Det misslyckade, storvulna och politiskt betingade projektet ”Stålverk 80” till exempel kostade 100-tals miljoner som gick rakt ned i avloppet till ingen nytta. Tunneln genom Hallandsåsen står fortfarande och slukar pengar utan att ha blivit klar – trots att man påbörjade bygget för tjugo år sedan. Tro mig, du vill INTE veta hur många miljarder som statliga politikers ineffektivitet, bristande underlag och dåliga beslut har kostat genom åren, och som kunde ha använts bättre inom åldringsvården och skolan. Dessutom kan en regering i samarbete med riksdagen ändra spelreglerna från ena dagen till den andra. Fråga bara alla de pensionssparare från vilka den dåvarande regeringen åren 1999-2001 konfiskerade över en kvarts BILJON kronor ur AP-fonderna (fortfarande omtalat som ”den stora pensionsstölden”) och överförde pengarna till statskassan, vad de tycker om det tilltaget som än i dag förminskar pensionernas storlek! Här hjälper ingen övervakning i världen… mer än att vi väljare i efterhand kan visa vår vrede. Men fängelse för idiotiska politiska beslut? Tämligen sällsynt…
Reality check 5: Usch, vad hemskt. Men trygga statliga Svenska Spel, som har tillstånd från trygga statliga Lotteriinspektionen, kan väl ändå tack vare denna övervakning inte lura sina spelare på pengar?
Visst f-n kan de det. I januari 2007 lanserade Svenska Spel sin produkt Limbo, efter godkännande av LI – trots att det fanns allvarliga varningar från konsulthåll om att spelsyndikat skulle kunna arrangera ett så omfattande bolagsspel att vanliga spelare inte skulle kunna ha en chans att vinna. Mycket riktigt inträffade exakt det; och redan i mars, efter att spelet funnits i mindre än två månader, tvingades Svenska Spel med rodnande kinder att lägga ned produkten. Spelsyndikaten hade helt enkelt stulit för mycket pengar från chanslösa svenska vardagsspelare för att låta ruljangsen fortsätta. Vad fick statliga Svenska Spel att ignorera expertvarningar och ändå introducera ett spel som var så bristfälligt konstruerat? Och vad hjälpte Lotteriinspektionens tillståndsgivning och övervakning i det här fallet? Det är berättigade frågor… som vännen Simon gärna får svara på här.
Vad blir då slutsatsen av allt det här ovanstående? Den är att LGA, liksom Kahnawake Gaming Commission, AGCC, Finansinspektionen, Riksrevisionen, Lotteriinspektionen, Svensk Insamlingskontroll, Konsumentombudsmannen, FAR och en mängd andra kontroll- och överinseendeinstanser, om de styrs av tillräckligt energiska, kompetenta och moraliskt rättrådiga individer, aldrig någonsin kan ge några hundraprocentiga garantier men väl kan förbättra oddsen för oss spelare, skattebetalare och konsumenter. Och därutöver måste vi, var och en av oss, lära oss att ”värdera risker kontra vinster” som Simon så träffande formulerar det. Hur hittar vi spelsajter att känna oss trygga med? Vilka faktorer ska vi titta på, innan vi stoppar in pengarna?
En faktor är hur länge onlineföretaget har funnits; ett som redan funnits i tio år ger självfallet bättre trygghetsodds än ett som bara funnits i ett år. En annan faktor är om det har en riktig börsnotering (att särskilja från 5050 Pokers listning på en alternativ och något obskyr handelsplats för aktier, nota bene); att ett företag finns på de riktiga börslistorna innebär att det finns ytterligare förbättrande odds i form av krav på fristående revisorer som förmodas övervaka verksamheten. En tredje faktor är hur väl supportservicen fungerar; ring och testa! Och vad är erfarenheterna från de spelare bland dina vänner som redan haft spelkonton där ett tag; har insättningar och uttag och annat fungerat smidigt och klanderfritt, liksom själva sajten?
Se självfallet till att du inte har för stora belopp innestående åt gången; en onlinesajt är en spelplats, inte en bank!
Och, eftersom Simon implicit ställer den frågan till mig, vad anser jag då om Unibet? Det enkla svaret är att hade jag inte litat fullt ut på det företaget, hade jag inte ställt upp på att bli deras pokerambassadör. Mitt intryck av företaget efter åtta års samarbete, i form av relationer till anställda och chefer där samt hur verksamheten tett sig vid mina besök på Unibetkontoren och under arrangemang i olika länder, är ett av genomgående seriositet, långsiktighet och vilja att ge kunderna en bra spelupplevelse för pengarna. Oddsen på rätt sida, alltså.
VARFÖR postar jag nu denna krönika?
Jo, för att i Sverige framförallt, men inom travet i synnerhet, är förtroendet för myndigheter, organisationer och staten extremt hög. Det finns en ogrundad och högst onaturligt tro på den goda människan även om antalet exempel på att när man dansar med mammon, så går snoan så fort att det absoluta flertalet tappar såväl heder som omdöme.
Därför har jag i åratal ifrågasatt vad ATG och ST/SG gör och hur dom handhar Svensk Travsport, för det finns INGEN som kontrollerar utfallet av dessa företags och organisationers handhavanden. Detta på grund av att hästsporten köpt samtliga (med ytterst få undantag) hästsportjournalister samt de medier som läses av intresserade. Även det fåtal som har invändningar kan icke göra sin röst hörd, enär medierna tjänar 100tals miljoner på de annonser som hästsporten och spelbolagen köper.
UtlandsAvtalen har i åratal varit utan kontroversiell karaktär, först när undertecknad började ifrågasätta intäkterna, de rejkbackdrivna utomnordiska samarbetspartners vinster samt den djupa orättvisa detta medfört för Svenska Spelare, har en förändring börjat skönjas.
ATG vägrade till och med under många år berätta vilka intäkter som inkom från utlandsavtalen, tills undertecknad genom insamlande av fakta från 10års bokföring från ATG, kunde bevisa att intäkterna var cirka 4.25% i genomsnitt, mot 19% på det inhemska spelet(30% är takeout men staten tar 11%) .
ATG vägrade erkänna att rejkbacksdrivna avtal fanns, ATG vägrade kommunicera intäkterna på utlandspelet, enär INGEN någonsin belyste dessa ur någon annan aspekt än att de tillförde mer pengar i spelpoolerna.
Alla problem som drevs till sin spets sistlidna halvåret med kulmen i 17 miljonersspelet , härrör från utlandsspelet. Där saknas spelsäkerheten fullständigt.
Likaledes är fallet med SPELSÄKERHET:
Det finns noll och intet insikt i vad spelsäkerhet handlar om, eller varför det är nödvändigt för att erhålla förtroendet långsiktigt bland spelarna, detta till stor del beroende på monopolverksamhet , men också på att hästsporten varit relativt förskonad från såväl bevisade dopingfall, som spelkupper och korruption.
Frågan är om detta beror på ointresse från sporten att förutsättningslöst undersöka sporten i stort och smått, eller för att hästsporten är renare och hederligare än övriga människors handel och vandel i samhället?
Därför kommer jag nu börja skriva om det som ingen skriver om, och alla låtsas om som det inte är så allvarligt, utan endast normal konjunktur och endast kortvarigt kämpigt för hästsportens ekonomi.
Jag ska belysa hur Uppfödare, Hästägare, Tränarnas ekonomi ser ut. För det är när ekonomin tryter, som heder och ärlighet tappar greppet om människan. Endast när inga utvägar finns, söker några den utväg som kan leda till var mans niding, ingen annan till heder om man avslöjas.
Hästsporten är gravt underfinansierad och det kommer inte att kunna fortgå speciellt mycket längre i dagens storvulna kostym anpassad till 60talets folksport. Kejsaren är de facto naken !
The post Vem kontrollerar övervakaren? appeared first on Gamblers vardag.
