Off the blocks

Nu är vi några matcher in i säsongen och även ligan inte har ”satt” sig än har kan vi ändå analysera lite saker. Vad har hänt så här långt och vad tror vi om allt? 

Ett lag som tipptas bli ett av de som rycker upp sig bäst från föregående säsong ärEdmonton Oilers och visst, det börjar arta sig lite. Vi ska komma ihåg att lagbygget Edmonton Oilers är långt ifrån klart. Det finns oslipade diamanter på de flesta positioner och två relativt oprövade kort i mål; Cam Talbot – som värvades efter en magisk vårsäsong i New York Rangers – och Anders Nilsson ser ut att kampera ihop om spaden. Faktum är att man har gjort ett såpass bra arbete att förmodade förstekeepern, Ben Scrivens, spelar i AHL efter att han passerat Waivers. Efter en travande inledning har Oilers nu också tagit två raka segrar, mot Calgary och Vancouver, båda borta. Vad som är än viktigare än poängen just nu är att mannen – nåja, pojken – som frammålats som lagets frälsare har börjat producera. Connor McDavid gick visserligen poänglös i hemmadebuten men efter det har det lossnat. Mot Calgary gjorde ynglingen två mål och en assist och han följde upp det med en assist i nattens möte med Vancouver. Totalt har han gjort tre mål och två assist på sex matcher, vilket får ses som mycket väl godkänt.

Analys:
Edmonton är ett lag som genomgår en personlighetsförändring både på och utanför isen. Många nya ansikten har tillkommit i organisationen och att förvänta sig framgång med ett halvfärdigt lag vore inte bara naivt, det vore att gå händelserna i förväg. Edmonton har försökt med halvfärdiga lag tidigare. Knappt har de varit halvfärdiga, ens.
Jag tycker att man ser betydligt mer balanserade ut men det saknas rutin och styrka i defensiven för att man ska hota på allvar, något vi har diskuterat tidigare. Att Oilers är på uppgång råder det dock inga tvivel om.

Connor McDavid är något utöver det vanliga och kanske har han en annan effekt på laget.Nail Yakupov, Taylor Hall och inte minst Ryan Nugent-Hopkins spelar riktigt bra hockey nu. Kanske har McDavids ankomst tagit pressen från de tidigare ”frälsarna” vilket ger dom utrymme att faktiskt göra det de kan: Spela hockey.
McDavid själv börjar nog bli lite trött på uppmärksamheten. Hockeyexpreten Drew Remenda, idag ”colour commentator” på Oilers matcher, sa i en intervju häromdagen att han pratat med McDavid ”off air” och frågat hur det stod till. Med en suck hade han sagt att det kanske började bli lite mycket. ”I just wanna play hockey.”
Och visst, det börjar nog bli lite väl mycket när McDavids pappa får hålla Q&A-sessioner med media. Utan sin son.

Med det sagt:
På isen visar Connor McDavid vilken oerhörd talang han är. Medieuppbådet kommer alltid att vara massivt men i takt med att han växer sig in i ligan kommer han att vänja sig. Nästa år är det ett nytt förstaval som kommer få hypen, men då många beskriver McDavid som ”once in a generation” kommer han aldrig att komma ur rampljuset. Han har alltid varit upppassad och det är inget nytt. Det är bara det att alla vill prata med honom, Hela tiden. Det kan slita ut vem som helst. Kan Oilers minska det mediala trycket på sin gunstling kommer man att tjäna på det i längden.

Pittsburgh Penguins
Pens började säsongen katastrofalt med förluster mot Dallas (0-3), Arizona (1-2) och Montreal (2-3). Nu tycks dock laget ha vaknat efter en bra helg med två raka segrar mot Ottawa (2-0) och Toronto (2-1). Målskillnaden 7-9 imponerar inte och med spelare som Kris Letang, Phil Kessel, Evgeni Malkin och Sidney Crosby kan man tycka att laget borde kunna utnyttja sitt powerplay mer. Men trots 17(!) försök i numerärt överläge har Pittsburgh inte gjort ett enda mål. Sämst i ligan.

Analys:
Kanske är det för mycket av det goda. Kanske vill alla göra det där lilla extra. Eller vågar man inte göra det lilla extra?
Sidney Crosby står inte att känna igen. Med sin poängmässigt sämsta säsongsstart i karriären har Crosby lite att tänka på. Han tycks inte ha samma klipp i skäret som tidigare. De som kan sin sak menar att Crosby ofta väljer backhandpassen istället för forhandpassen i anfallen. Från Crosbys centerposition ger det alltså vänsterforwarden en fördel. I detta fall heter vänsterforwarden Chris Kunitz. Men till höger spelar en viss Phil Kessel. Försöker Crosby ändra sitt spel så att det passar Kessel? Försöker han få in Kessel i laget? Nobelt, men det missgynnar hans eget spel.
Hur vore det att vaska om i kedjan? Att byta plats på Kunitz och Kessel skulle kunna vara en liten detalj som får mycket att vända.

Segrarna har kommit nu och jag har svårt att tro att man laborerar i femmorna i detta nu, men fortsätter kräftgången i powerplay kan vi mycket väl se en vaskning i femmorna.

Ducks – hunt or be hunted?
Anaheim, av många tippade som ett givet topplag i Western Conference, inledde säsongen med fyra raka förluster och blott ett mål framåt, men kanske lossnade det inatt då man slog tillbaka Minnesota med klara 4-1. Positivt var också att såväl Ryan Getzlaf ochCorey Perry spräckte sina poängnollor med var sin assist. Men försvaret släpper fortfarande till alldeles för mycket skott vilket bör oroa. Minnesota sköt hela 35 skott motAnton Khudobin. Minnesota är inget dussingäng men Anaheims försvar ska vara bättre än så.

Analys:
Anaheim har haft enorma problem med målskyttet och försvaret, över hela isen med andra ord. Laget har spelat omständigt. Det har låst sig.
Men inatt gick ankorna på mål, till slut. Det ger utdelning.  Anaheim Ducks är inte ett lag som kommer att ligga kvar i botten. Med två av ligans vassaste kedjor kommer man att ta sina poäng. Försvaret är dock ett större frågetecken än vad jag först trott och det ser lite darrigt ut. Om det här fortsätter under säsongen kommer vi troligen att se fler matcher med mycket mål än vad vi bjudits på.

Fortsätter det här alltför länge kommer vi inför slutspelet att få se en trade där ankorna knyter till sig en rental-back av vass kaliber. Det finns ingen som vill släppa en viktig backpjäs nu.
I Anaheims fall är det inte ett jätteproblem just nu. Laget är för bra för att man ska missa en slutspelsplats.

Columbus – utan självförtroende
Ett lag som däremot skulle behöva en stabil back nu är Columbus. Blue Jackets har gjort sin sämsta säsongsinledning på många år med sex raka förluster och noll inspelade poäng. Och det är inget annat än en kollektiv försvarskollaps vi har bevittnat. MålvaktsfantomenSergei Bobrovsky har gått ut och sagt att han spelar utan självförtroende. Och med 5.07 insläppta mål per match och en räddningsprocent på 83,5 är det lätt att tro honom. Men han får inte mycket hjälp heller. I dubbelmötet mot Rangers bjöd försvaret på ett mål i vardera match samtidigt som ”Bob” borde ha tagit minst ett mål. Totalt kan vi räkna Bobrovskys tveksamma ingripanden på mer än en hand; Långt ifrån godkänt på sex matcher.

Columbus behöver förändring. Man behöver någon som kliver in och tar tag i försvaret. Men utan att offra något rejält – draftval, topp-prospekt, stjärna – lär man inte få tag på någon styrande försvarare.

Och får han inte tag på någon försvarare står Jarmo Kekäläinen därför inför ett beslut: Han måste sparka Todd Richards.
Snart.
Annars är den här säsongen körd innan Blue Jackets har spelat tio matcher.

//Sixten Funqvist  driver bloggen Open Ice.

Häng gärna med Sixten på twitter under @Swe_Sid