Först och främst: Jag vet att det har varit lite väl dåligt med text den senaste tiden. Jag är mitt uppe i en flytt och nybliven pappa så det är lite mycket som ska klaffa där hemma just nu. Men vi kommer att komma tillbaka i gamla gängor, ni och jag. Det lovar jag. Mer om framtiden längre ner i detta inlägg.
Hur som helst. Säsongen är nu mellan sju (några få lag) och tio (endast Rangers) matcher gammal och jag kommer på mig själv att tänka på NHL mest hela tiden. På bussen till jobbet, på möten, på bussen hem från jobbet, på gymmet och så vidare. Hur länge ska Montreal gå obesegrade? När kommer första riktiga traden? Varför gör inte Anaheim fler mål? Det är förstås frågor jag skulle kunna analysera här och nu men, nej, det lämnar vi åt ett kommande inlägg. Istället vill jag utveckla varför jag tycker att NHL är den bästa ligan. Inte bara inom hockey. NHL är den bästa ligan in all of sports, som man säger på engelska. När jag tänker efter är det här egentligen ett inlägg jag borde ha skrivit allra först, när jag väl började blogga.
1. En liten sport med draft
Okej, rubriken är möjligen en smula missvisande. Jag gillar även andra sporter – tro det eller ej – och en av dessa är fotboll. I världsfotbollen pågår den ständiga debatten om vilken som är världens bästa liga. En debatt som har rasat sedan urminnes tider och en debatt som kommer – och bör – rasa vidare. Då fotbollen är stor och utbredd går det inte att ha en liga där alla stora spelare finns. Men det gör också att alla ligor har något eller några lag som inte riktigt har en chans. Lag som bara är där för utfyllnad.
NHL, däremot, har sitt draftsystem. En smart lösning där de sämst placerade lagen får första tjing på de bästa talangerna i det årets draftpool. Somliga tycker kanske att det var bättre förr när det sämsta laget var garanterat förstavalet. Men det ledde också till att lag ”tankade” för att komma sist. Fram till och med i somras lottades förstavalet ut bland alla de lag som missade slutspel. Ju sämre laget slutade, desto större procentuell chans att vinna lotteriet. Det var ett steg i rätt riktning, men NHL gör om systemet en smula till nästa sommar ändå. Från och med sommaren 2016 kommer man att lotta ut de tre första valen enligt ett liknande procentsystem. Ett moget, och smart, beslut av ligan, om ni frågar mig. Det bör motivera lagen att kämpa in i det sista, du är ändå inte garanterad något.
2. Lönetaket
MLS (Major League Soccer), NBA och även NFL har olika former av lönetak. Samtliga med några undantag som gör att jag har svårt att ta det på allvar. MLS och NBA har något som kallas ”designated players”. Kort kan man säga att dessa spelare på ett eller annat sätt är undantagna lönetaket vilket gör att klubbar med god ekonomi faktiskt gynnas mer. I MLS’ fall kan jag förstå det då fotboll är en relativt ny sport på andra sidan Atlanten och vissa pengar måste satsas för att få över lite större namn. NFL är en enorm liga i Nordamerika och ett lönetak på $143m säger en del.
Svårare att bygga dynastier
NHL’s löner har visserligen skenat betänkligt sedan lönetaket infördes men lagen hålls inom samma ramar. Inga undantagsspelare, bara det räcker. Med ett lönetak kommer också ett lönegolv, vilket lagen måste nå upp till. Den kontrollerade lönestrukturen medför flera fördelar, bland annat dessa två:
– Inget lag kan värva hur man vill. Att bygga lag med stjärna på stjärna kräver list, taktik och vilja. Om en stjärna tar för mycket i lön kan han stjälpa hela situationen.
– Med lönetaket finns också maxgränser – och minimigränser – för vad individer kan tjäna, vilket underlättar för klubbarna i löneförhandlingar.
Nu finns det säkert personer som säger att det är svårt att få spelare att stanna i klubben om man inte kan betala skäliga pengar. Nja, maxgränsen för en spelare är i runda slängar 13,8 miljoner dollar. En helt okej årslön, med andra ord.
3.Trade-systemet
De av er, kära läsare, som kanske inte är fantastiskt insatta i, eller älskar, ligan lika mycket som mig håller möjligen trades som ett hett ämne. ”Det tar bort klubbkulturen!” är det vanligaste jag hör när jag pratar trades. ”Spelare blir brickor i ett system!” är ett annat.
Och det är man inte när man säljs och köps för hundratals löjliga miljoner? Kom ihåg, jag älskar fortfarande fotboll, men den cirkusen är bortom kontroll.
Klubbkulturen är väl bortblåst oavsett om spelare köps/säljs eller byts?
Trades är ett fantastiskt system där spelarna ses som tillgångar, inte pengasäckar. ”You trade one asset for another.” Kan det bli bättre?
Om mitt lag läcker i försvaret vill jag stärka upp truppen med en stabil back eller två. Men istället för att öppna plånboken och helt enkelt köpa in det jag vill ha måste jag ge upp något i utbyte. Det kan vara spelare i mitt NHL-lag eller AHL-lag. Det kan vara rättigheterna till draftade spelare och det kan vara kommande draftval. Vad man däremot kan se i NHL är en fantastisk sak: Spelare som ber om att bli flyttade eller skriver på
4. Viljan till förändring
De senaste åren har vi sett en mängd ändringar i ligan. Till skillnad från SHL – som visserligen har börjat vakna på senare år – är NHL anpassningsbara när det gäller regler och utformning. Ett axplock:
– Vi har sett införandet av trapazoid-regeln (vilket betyder att sarghörnen är förbjudet område för målvakter).
– Vi har sett ligan införa straffar – på gott och ont, visserligen – som decider efter fem minuters förlängning.
– Man har lagt om divisionerna och konferenserna, så att alla lag möter varandra minst två gånger per säsong.
– Målvakternas skydd har blivit mindre för att främja fler mål och fröjdigare hockey.
– Inför den här säsongen har man ändrat övertiden så det spelas tre-mot-tre för att avgöra matcherna snabbare (jag har inte bildat mig en uppfattning i frågan än, men återkommer garanterat i ämnet)
– Icing har gått från att vara touch icing till hybrid icing.
– Man har infört coaches challenge, där tränarna kan ifrågasätta domslut kring tveksamma mål, mot risken att offra sin timeout.
4. Kombinationen
Samtliga ovanstående punkter gör NHL till en dynamisk liga där allt går i cykler. I början av 2000-talet var Pittsburgh, som ni kanske minns, riktigt dåliga. Men vad hände? Man draftade först både 2004 och 2005 och vips hade man två superstjärnor som burit laget det senaste decenniet; Evgeni Malkin och Sidney Crosby. Nu är Pens lite på dekis igen efter en skral inledning av säsongen och även om det är långt kvar av såväl säsongen som Crosbys och Malkins karriär ser vi en nedgång i lagets spel. Efter en tid på topp är Pens kanske, kanske på väg ner igen. Andra lag som har peakat och är på väg ner är till exempel Boston – med en horibel sommar bakom sig och spelare 30+ som kanske inte håller längre – och forna mästarna Los Angeles som inte verkar få ordning på grejerna.
På väg upp nu ser vi lag som Dallas Stars. Dallas har flugit under radarn några säsonger men målmedvetet arbete och bra tradande har gjort att man nu står som en joker, inte långt från att klassas som utmanare. Längre ner i uppbyggandet, men på god väg, ser vi Buffalo och Edmonton som, med sina draftval i år, har tagit enorma kliv redan nu. I botten finner vi Carolina Hurricanes som vi bör se ta några kliv i renoveringens anda nästa sommar.
Hur man inte kan tycka att det är en fantastisk balans är bortom mig.
NHL är ett föredöme inom sporten.
Överlag.
//
Sixten Funqvist / Open Ice.
Häng gärna med Sixten på twitter under @Swe_Sid
