Och eftersom allt runtomkring oss också blir dyrare så behövs det också ökade intäkter för våra hästägare och uppfödare.
De senaste veckorna har olika investeringskostnader diskuterats flitigt. Det är bra debatter, men en sak som jag saknar när olika investeringskostnader diskuteras är att en investeringskostnad aldrig kan jämföras rakt av med – i vårt fall – prispengar.
När du tar en investering så kommer den att skrivas av under ett antal år. Detta innebär att den siffra som slår på resultatet varje år är investeringskostnaden delat på antalet avskrivningsår.
Det här glömmer många. Kostar något 100 miljoner och skrivs av på fem år så är det inte 100 miljoner som tas på resultatet det första året utan 20 miljoner per år i fem år.
I vårt fall (travsportens) och gissningsvis i alla branscher så görs investeringar för att de ska generera mer pengar än vad man fick ut före investeringen. Investerar man något så ska investeringskostnaden plus driftskostnaden vara lägre än det ökade nettot under avskrivningstiden – annars är det en dålig investering. Är det däremot så att nettot är högre än ovanstående summering så är det en bra investering.
Självklart är alla investeringar inget volleybeslut, utan bakom varje tagen investering finns en analys för avkastningar. Visar den analysen en nettominskning så kommer den självklart aldrig upp på bordet.
Vad gäller ATGs investeringar det senaste året så har sportbudgetgruppen med representanter från banor och BAS-organisationerna, plus några tjänstemän på ST, inklusive jag själv, fått se den affärsplan ATG har och vilka produkter man avser leverera i närtid.
Hade vi inte trott på de analyser som gjorts så hade vi naturligtvis också sagt det.
Sen ligger självklart besluten hos ATGs styrelseledamöter.