En gamblers väg, en spelares vardag 6

Lösningen hade inte Bernte, men istället hittade jag genom en krogkontakt en påhugg på Margell Shipping, som låg vid stadsgårdskajen.

Margell var grossister för Finlandsbåtarnas varor och jag fick plats på cigarettlagret.

Det var en sjysst arbetsplats, där det dagligen kom långtradare med sprit och cigaretter, men också avgick oändliga transporter till alla båtar, även till St Petersburg.

Dock var företaget enormt misskött, och lönerna usla, med förbehåll att knegarna istället försåg sig med ”kross” det vill säga varor som ansågs vara sekunda. Cigglimpor som var halvkrossade, vin och spritlådor där pallen rämnat och flera flaskor krossats samt inte minst frysvaror som handskas ovarsamt och börjat tina. Man åt och drack samt rökte som en finanshaj, t o m bättre enär vi bland annat handhade SaS vinlager.

Det var någon av dessa gånger jag kom på den lysade iden att bjuda en dejt på Chateu dy Quiem ,då jag visste det märket var svindyrt och vitt, så räkor och Barry Manilow samt nämda vin borde göra susen.

Vad jag inte riktigt hade kläm på att vinet är så enormt sött att det knappt är drickbart, speciellt inte till räkor. Pinsamt var förnamnet, men jag lyckades väl med någon halvlögn om transportskadat vin?

Huvudsakligen var det ett fantastiskt gäng som jobbade, och vi bytte varor med varandra utan att se så noga på inbytesvärdet. En av killarna på fryslagret var det lite synd om, han hade drabbats hårt av börskrashen 89 då han hade lyckats vara med på Fermentatågets uppgång, där han endast startade med 10 000 aktier a 5kr styck, men vid 100kr värde belånade aktierna, köpte bostadsrätt och Ferrrari som var fullbelånade, men aldrig sålde i tid.

Äktenskapet hans krashade, banken tvångsinlöste bostadsrätten då den sjönk med 30% på några veckor men bilen fick han behålla då den visade sig ramsne och krockskadad.

Lite ledsen var han då aktien var uppe på runt 350spänn innan debaclet om Refatt El Sayyeds påstådda doktorshatt fick företaget att bli seriöst analyserat och avslöjat som rent luftslott.

Förövrigt så var just 88-89 min absoluta höjdpunkt som löntagare, då jag jobbade med skatteplanering och investeringsrådgivning åt en av de bästa säljare jag någonsin mött-Tony Franzettti. En levnadsglad Italienare som lärde mig spela Snooker, samt hur man säljer investeringar av mångmiljonklass på några timmars tid.

Tony hade precis öppnat Ekab på Kungsgatan efter att ha suttit en tid för momsfiffel, efter att ha drivit en högst tveksamt företag som hette Diamantfinans. Grunden i Ekab var ett samarbete med ett finansbolag som var bland de första som sålde anuitetslån lågräntelån i utlandet, istället för gängse amorteringslån på 15år som var tidens melodi. Räntorna var på denna tid mellan runt 10%, men det var fullt avdragsgilla räntor, så med 4-5% inflation och 75-100% skattetryck för välavlönade, så gick det tekniskt och mycket logiskt att sälja en pensionsförsäkring som var avdragsgill med 75%, anuitetslån på huset istället för höga amoteringar , trixa till det så att fastighetsägare ofta också kunde investera i fysiskt guld(lågt värderat då) utan att kunden fick högre månadskostnad, ofta till och med lägre. Allt grundade sig på att man genom oerhört intrikata intervjumetoder lockade fram kundernas önskningar och värderingar, för att därefter uppfylla önskningar samt undvika diskussioner om värderingarna(används fortfarande av bland annat Timeshareförsäljare)

Men allt sprack på grund av skatteomläggning som i avsevärd grad försämrade upplägget och förstörde guldägget. En månadslön som var HELT provisionsgrundat låg ofta på runt 50-70 000 och ibland upp till 2-300 000 då man erhöll 0,5% i provis på lånen samt 4% på guldet och 0,8% på pensionsförsäkringen förutsedda inbetalningsnivå(beroende på ålder vid tecknandet)

Kunderna gick visslande ut från kontoret och kände verkligen att dom för en gångs skull i livet fick ett upplägg som var för bra för att motstå. Fortfarande 25 år efter så håller råden vi gav, då guldet fördubblats i värde, pensionsförsäkringarna var relativt sunda investeringar och fastighetsägare hus har tredubblats under tiden. Allt utan kostnad så länge skattetrycket var abnormt högt.

Mina kompisar från Rip Off utvecklades förövrigt till fastighetshajar i Europatopp och köpte bland annat ett finansbolag som hette Intäckningsbörsen som var på obestånd, där ägaren hade försnillat kunders pengar och för att inte åka dit sålde bolaget mycket billigt. Detta var på skalbolagens förlovade tid, och att kunna låna några hundra miljoner över en helg gav möjligheter till fantastiska affärer. Efter några jätteaffärer i Bryssel och inköp av amerikanska popkonstnärer som Jasper Jons, så slutade dom stengula runt 92. Men då hade dom på papperet varit miljadärer, vilket dock aldrig realiserades. En härva i högsta grad påminnande om Krugerkrashen förövrigt.

Upp som en sol och ner som en pannkaka heter det ju

The post En gamblers väg, en spelares vardag 6 appeared first on Gamblers vardag.