En skribent, en röst tystas av travsportens makthavare
Detta är ett brev som Linn Andersson postat på sociala medier inte alla har tillgång till, jag har bett om tillstånd för publicering.
Linn Andersson
3 tim ·
Förra måndagen beslöt jag mig för att säga upp mig som krönikör och ta en paus från den travpolitiska debatten på alla sätt. Många har frågat varför, än fler har beklagat men sagt att de respekterar. Det lika delar värmer som smärtar att få höra. Att så många känner sig osedda i något som ska vara en folksport gör mig ont.
Jag har alltid älskat trav. Så länge jag kan minnas. Jag valde t o m att skriva min juristexamenuppsats om just ATGs spellagstiftning- trots att jag visste det var uselt ur framtida karriärsynpunkt. Jag har alltid velat göra ”lite mer”. Jag vill inte bara arbeta med något- jag vill förbättra för någon eller något. Den drivkraften har lett till att jag lagt, och lägger, många timmar varje vecka på ideella föreningar. Jag har inget självändamål i att synas eller höras själv. Tvärtom. Jag må uppfattas som framåt, glad, högljudd och pratglad. Många får därför uppfattningen om att jag älskar att vara i centrum. Men det är faktiskt precis tvärtom. Jag tycker rent av det är lite jobbigt att vara i centrum själv- jag vill alltid att saken jag framför ska vara det som det fokuseras på. Så blir det ju dock sällan. Och det är bara så det är.
Jag är så glad över att så många har läst allt jag skrivit och att det har lett till nya diskussioner. På travbanorna, vid köksborden och på sociala medier. Det är bara genom att vi faktiskt börjar prata med varandra vi kan åstadkomma förändringar.
Jag förstod dock inte vilken roll jag fick i så mångas ögon. Och jag förstod inte vad travet faktiskt var för bransch när man blev en ”välkänd” röst.
Jag VILL att vi ska kunna prata om hur vi tror en kusk ska köra, om en hästs olika egenskaper och vad det gör för dennes chanser att vinna just kommande lopp. Det är vad spel på trav handlar om. Jag VILL att vi efteråt ska kunna diskutera varför jag tror att en kusk valde som den valde under loppet, om hästen var så bra/dålig jag själv trott på förhand och om domarna dömt situationer rätt enligt mig. Jag VILL att vi ska kunna diskutera olika kuskars olika styrkor (enligt oss). Är inte det vad varenda fotbollssupporter gör om sitt lags spelare? Detta gjorde vi efter varje lopp varje torsdagskväll vid bordet på Örebrotravet. Och det är precis samma diskussioner som förs nu: de har bara flyttat från travbanorna in på sociala medier istället.
En del grejar dock inte att skilja på sak och person och när man utrycker vad till vem. Det är nog oundvikligt att få mängder av meddelanden dygnet runt från oregistrerade telefonnummer när man börjar skriva för många läsare. Jag har varit extremt skonad från det om man jämför med hur så många kuskar och tjänstemän inom denna sport har det. Jag hade ingen aning om hur vanligt det är med så kallade nättroll och knäppa människor som tycker de har rätt att, oftast anonymt, framför sina mindre smickrande synpunkter till folk de inte känner. Jag vet garanterat ännu bara en bråkdel av allt vad olika människor inom travsporten får utstå. Men det räcker. Varför pratar vi inte om detta? Har de själva normaliserat det så mycket att det är vardagsmat för dem? Jag tycker det är sjukt. Vi lever i en tid då så många vi tidigare mest såg på tv är så lätta att nå på ett helt nytt sätt. Men vem som helst har faktiskt inte rätt att säga vad som helst till vem som helst. Det är inte yttrandefrihet att tagga in en tjänsteman, kusk eller någon annan MÄNNISKA i en tweet och framföra en synnerligen otrevlig och hatisk åsikt helt utan fokus på sak i dennes tjänsteutövning. Än mindre att ta reda på dennes telefonnummer och framföra den via sms eller mobilsvar.
Jag vill kunna föra de ovan nämnda diskussionerna utan att jag eller mina vänner ska få höra okvädingsord om mig för att jag förstör en avelshingsts värde genom att jag skriver om hur jag uppfattar hästens egenskaper, utan att en kusk blir personligt kränkt över att jag diskuterar hur jag uppfattade hens styrning eller utan att en tränare/skötare/ägare blir kränkt för den tycker att jag dömer ut hens yrkeskunskaper för att jag skriver att jag inte tycker att just denna uppgift för hästen ser bra ut för hur jag uppfattar hästen och därmed inte kommer strecka den på V75. Och nej, jag tycker inte en häst är vare sig ful eller icke älskvärd för att den inte är en fullständigt fulländad tävlingshäst helt utan tillkortakommanden som det och kan dundra runt precis alla hästar i hela världen utan en tanke på motstånd, distans eller banunderlag.
Det är så många som ringt mig de senaste åtta månaderna och berömt mig för min frispråkighet. Paradoxalt nog har jag sen fått höra hur några av precis samma människor försökt karaktärsmörda mig veckan efter för denna frispråkighet var visst bara bra när det gällde saker de själva störde sig på- absolut inte när jag sen slog på något de visst hade personlig vinning av själva. Och varsågoda. Skjut ner allt jag skriver med argument och jag är den förste att inse mig överbevisad och byta ståndpunkt. Men ha åtminstone respekten, anständigheten och vettet att göra det till mig. I sak. Inte att gå till människorna i min omgivning och tillskriva mig irrelevanta egenskaper i saker som inte alls har med det att göra. INGEN annan än jag kan svara för mina ord och jag kan verkligen inte för mitt liv begripa hur någon kan vara så respektlös att den ens tycker sig ha rätten att ens prata med nån i min omgivning om det- än mindre på något sätt hålla någon annan än mig ansvarig eller försöka få den att påverka mig att sluta säga si eller så. Min omgivning har skonat mig mycket. Jag vet bara en liten del. Men det är inte det viktiga för att det förekommer över huvud taget är oacceptabelt. Min omgivning är mer överseende här än vad jag är. Den tycker jag ska fortsätta. För mig var det dock helt odiskutabelt att dra i handbromsen när jag förstod att detta förekom i mer än något enstaka fall.
Tyvärr är vi tydligen inte i närheten av vart jag vill att vi ska vara än. Och det tycker jag är vansinnigt tråkigt och det gör att min brinnande vilja att bidra till travet tyvärr har slocknat litegrann. Jag kommer fullfölja mitt kontrakt med Travronden men det kommer bli i ett helt nytt format där det bara fokuserar på sakfrågor, med start i nästa vecka. Jag lämnar över till er andra nu. För ni härliga, alldeles vanliga normalschyssta människor som älskar trav och som på så många olika sätt lägger ner så många timmar på det gratis. Det är er tur nu. Travronden kommer öppna upp för fler diskussioner. Vänd er dit med alla era intressanta tankar och åsikter. ST har gjort precis allt för att döda en riktig debatt. Vad olika personer inom ST-toppen gjort mot mig, genom min omgivning, tänker jag inte ens gå in på. Men de bidrar, på värre sätt än jag någonsin kunde tro, till att lyckas döda all debatt.Men snälla ge er inte. Är vi tillräckligt många, och det vet jag att vi är för det har jag märkt i min inkorg, så kan de till slut inte stå emot oss. Skriv, skriv, skriv så pennan blöder.
Själv kommer jag föra en anonym tillvaro ett tag till och bidra genom att fortsätta försöka värva hästägare och ta hand om dem vi har. Jag kanske kommer tillbaka i en mer utåtriktad roll inom travet igen. Det kanske tar en vecka, det kan ta ett år. Men jag hoppas innerligt min glöd för svensk travsport kommer åter. På fler sätt än genom de älskade hästarna.
Min kommentar:
Inom sinom tid avslöjas alltid vem som gjort vad och hur de gjort det, och jag kan lova en sak, jag skriver det som kommer kunna vidimeras , för mig tystar ingen. !
Det gör mig oändligt ont att människor såsom Linn, blir så skändligt behandlad av människor på de högsta positionerna inom såväl organisationer som framgångsrika aktiva.
Takhöjden inom travet är såsom den jordkula åkersorkar bor i, även om de nu är befolkade av troll.
SKÄMS!
The post En skribent, en röst tystas av travsportens makthavare appeared first on Gamblers vardag.
