En spelares väg, en gamblers vardag 7

Fastighetskrashen i Sverige på slutet av 80talet är numera saligt bortglömt, och det är få som VILL minnas den oerhört snabba men inte plötsliga nedgången. Därefter har ju fastigheterna stigit likt en månraket, men efter en 25 årig nästan ständig uppgång som kommer det naturligtvis en rekyl så småningom. Detta var också tiden när Sverige på allvar började förändras till det sämre.

Bankerna började förvandlas från små provinsbanker till jätteindustrier, Ericsson som fyllt en slumrande tillvaro under många år, började förvånande att bli en framgångsrik mobiloperatör och internet började så saktliga göra sig känt.

Internet fanns inte, och datorerna var fortfarande något man inte hade en ljusblå aning om.

Inga Casinon fanns i Sverige, vilket gjorde att Elitloppshelgen var största pokerhändelsen i Sverige, där spelare från såväl hela Sverige, som övriga Norden reste till Stockholm för att spela kort och gå på travet. Jag minns fortfarande hur laddad man var inför denna julafton för spelare, och även om Per HildeBrandt hade haft sin hästbuss som åkte på V65 tävlingarna där poker spelades längst bak i bussen på ett fast monterat spelbord, samt oftast lokala homegames som avslutade lördagarna hos fantaster vid arrangerande banors närhet. Så gick INGET upp mot Elitloppshelgen.

När jag tänker på denna tiden, så tänker jag också osökt på ett orginal i Stockholm, vi kan kalla honom Katten, inte för att han hade katter, utan för att han var smal och benig och fenomenal på att ta sig in i små och smala utrymmen. Den mannen hade nog aldrig någonsin haft ett jobb, men älskade spel, främst kort och hästar.

Jag träffade honom första gången på ett nattfik som hette Lord Drake(tror jag) som var öppet dygnet runt och låg vid Kungsgatsbron. Där hamnade vi ofta på nattkvisten spelandes backgammon med alla som ville riskera några hundringar och timmar av sitt liv. Många droskisar lärde man känna och allsköns udda existenser i övrigt. Katten och jag åkte ofta på galoppen, och följande hände en senvinterdag när Täby Galopp fortfarande tävlade på halm.

Mannen i fråga lyckades alltid landa på fötterna, hur illa det än såg ut. Katten som alltid ansåg sig ha en gränslös otur och han hittade de mest egensinniga orsaker till att han förlorade i spel, men självanalys var nog inte Kattens starkaste sida.

Lite fog hade Katten för sin känsla av att vara otursförföljd. Vi åkte ofta ut till Täby Galopp under tidigt 80-90taletet. Ingen av oss hade någon större bankrulle, men vi var skickliga på att läsa hästarnas formrader och jag hade bra kontakter bland galoppfolket. Det var Vintergalopp och triospel vilket alltid gav höga odds på vintern,då man red på halm och vädret skiftade ständigt.

Katten hade haft en lång svacka och var fullständigt gul och sönderlånad, men hade lyckats vigga till sig någon lax. Katten var eld och lågor när vi träffades på Täby, han hade en klar, en fullständigt stenklar vinnare. Hästen stod redan stod med 3 hovar i mål. Den kunde bara inte förlora och frågan var bara hur vi skulle tjäna mesta möjliga pengar på denna mordvinnare. Katten hade alltid mordvinnare till alla tävlingsdagar, vilket gjorde att jag inte alltid tog honom på allvar.

Jag besökte Stallpuben och bjöd som vanligt några vänner som jobbade hos proffstränarna på öl, då deras lön verkligen inte är fet. Sanningen är att ska man få korrekt information på galopphästar så ska man snacka med personalen och träningsjockyn, tränarna har oftast inte en susning. Jag fick positiv information på några hästar och gick för att snacka med Calle Z, han var alltid påläst och generös med sina kunskaper.

Jag arbetade fram ett triosystem och där ingick INTE Kattens bergvinnare, vilket jag berättade när jag träffade honom i totohallen”- Hatten, du är en jävla lallare, du kan verkligen inte ett smack om hästar. Hur fan kan du ta bort ”Blixten” det är bara pang till spets och sedan defilering i mål”. Katten fick mina analyser och gick för att spela, jag avvaktade oddsförändringarna och lämnade in precis innan start.

Kattens mordvinnare”Blixten” stod i 25ggr när loppet gick och Katten gick nervöst fram och tillbaka i totohallen och stirrade på oddstavlorna.”- 25ggr, hur fan kan hästen stå i 25ggr, fattar folk ingenting om galopp, vilka lallare!”

Blixten tog spets och Katten började nu trampa ännu nervösare, håll i nu Blixten muttrade han. Mina kusar låg långt bak och jag började ångra att jag inte tog rygg på Kattens ide. I bortre kurvan drygar Blixten ut sin ledning och Katten börjar nu berätta för alla att detta var hans ide och hästen är oslagbar och folk fattar absolut ingenting om hästar, vilket lalaland.

Upploppet är en ren defilering för Blixten som leder med 50m. Katten går runt och visar sina spelbongar och berättar för alla hur sanslöst vass han är som spelare, då ett sus går igenom publiken. Katten vänder sig mot målgången lagom för att se Jockyn slå några kullerbyttor in över mållinjen, Blixten halkade 25meter före mål och stöp i backen några meter innan målgång. Långt efter kom mina hästar som jag spelat fint galopperande i rätt ordning över mållinjen och jag gick bort till Katten som spottade och fräste. – Tänk att det alltid ska jävlas, aldrig kan man slippa otur.

-Spelade du jockyn som vinnare? frågade jag honom med ett maliciöst leende i mungipan.

-”Dumjävel” fräste Katten tillbaka

Nej, visst är det för djävligt sa jag, det var en riktig klaring du hade hittad där, men kom nu så bjuder jag på middag, och så kan du få låna några hundra till nästa lopp, för jag fick in trion! Vad Katten sa lämpar sig inte att skriva, var något om rötkxx.

Men Katten vände blad i programmet och sa- Hatten, jag har en ide i nästa lopp, kolla Snabbe Svarten, den bara vinner”! . Mycket kunde man säga om Katten, men nog skulle han behöva sju liv för att komma på break even .

Fortsättning följer förmodligen ( för att se tidigare delar sök:  En spelares väg )

The post En spelares väg, en gamblers vardag 7 appeared first on Gamblers vardag.