En spelares väg, en gamblers vardag 8

Mitt första besök på Täby Galopp var redan som 7åring, då jag fick åka med min skolkamrat Pia Almqwist, nu en framgångsrik tränare med sin man Joakim Brandt, stationerade i Frankrike. Men på denna tiden gick vi i första klass, och Pias morsa Yvonne som jobbade på Täby Galopps sekreteriat samt pappa Bosse som körde hästambulansen var benägna chaufföer.

När jag något år senare fick följa med farsan och äldsta brorsan till Täby Galopp en sommardag, var jag 8 år fyllda. Då upptäckte jag den berusande känslan av folk, fest och spänningen som låg i luften. Min äldsta bror Bosse, har hästar som sin absolut största hobby och lyckades få min far att bli delägare i en galoppör. Hästen hette Sam`s Call och var ett Engelskt fullblod, uppfödd i England.

Sommardagen på Täby var varm och stojig och jag for som en Hermelin mellan människor och ställde korkade frågor om allt och inget, men något hände som fick långtgående följdverkningar.

Efter varm korv och några läsk så var det dags för lopp5, där Sams Call skulle göra sin debut i familjens ägo. Hästen var en hög och smäcker fux med en liten vit bläs och trippade fram i ledvolten. Pappa och brorsan fjädrade runt i innercirkeln och frotterade sig tillsammans med de andra hästägarna och tränarna.

Jag fick 5kr för att spela på hästen, och jag skulle spela plats, för då var risken minst för förlust. I dag har jag lärt mig att det är det som skiljer amatörerna från proffsen, att de första vill förlora så lite som möjligt medans proffsen vill vinna så mycket som möjligt. Det intressanta är att egentligen har båda rätt, men amatörerna ska lära sig riskera summor som inget betyder för deras personliga plånbok och spela för att vinna, istället för att minimera förlusterna genom att satsa på säkra spel. Och säkra spel har som jag vet till dags dato, aldrig existerat.

Spänningen var på topp och t o m min pappa som inte blev exalterad över annat än vackra kvinnor och god mat, rycktes med (nåja, bra viner hände nog att han gick igång på)

Loppet gick och som liten pilt ser man oftast ingenting mer än ben och magar, men jag hade tur och vi fick stå på hästägarbalkongen med Kar de Mumma och Calle Z. (Kar de Mumma var skriftställare och revykung och skrivit revyer med Karl Gerhard, sonen Carl Z var en kåsör och journalist) På balkongen såg jag utmärkt och försökte förgäves få klart för mig vilken häst som var vår. AIK sa pappa, AIK, svart och gult är våra färger sa han och gav mig kikaren så jag kunde se hästarna bättre. Han var född i Solna, ett stenkast från Råsunda och förstod inte bättre.

1200m gräsbana på Täby Galopp går fort, mycket fort. Hästarna springer i över 60km i timmen och loppet är över på 70sekunder. Det var många hästar i loppet och Sam`Call låg långt bak, speakern rabblar tider och säger att det går för fort, alldels för fort för hästarna i spets. Upploppskurvan närmar sig och sorlet stiger bland publiken.

Bosse, min äldsta bror börjar trampa oroligt och farsan säger” ser du Janne, han kommer längst ut, hästen med den svart-gula jockyn”. Men jag är inte så vass på kikare, jag ser bara himmel och totalisator och annat ovidkommande.

Men så tar jag bort kikaren och ser långt bort hur fältet närmar sig. Ljudet av 12 galopperande hästar på en torr gräsbana är magnifikt. Absolut längst ut i banan ser jag en rödfärgad häst som springer fort, fortare än alla andra, och den har en ryttare med svart-gula kläder. ”Sam´s Call kommer snabbt längst ut i banan” säger speakern

Ropen är öronbedövande och publiken försöker jobba in sina favorithästar, och jag rycks med och skriker samma som Calle Z, kämpa Sam´s Call, Kämpa.

Sista metrarna springer två hästar sida vid sida och ryttarna kämpar frenetiskt för att komma först. Man ser hur hästarna tar ut sig till absolut maximum och hur svetten löddrar på bogarna. Ingen klarade av att se vem som vann, men Kar de Mumma säger med hes röst, ”den hade jag” varvid Calle Z viskar ” farsan spelar på nästan alla hästarna i loppen, så han har alltid vinnaren”. (även detta ett vanligt beteende bland spelare, att hitta vinnaren är viktigare än att tjäna pengar på sitt spel)

Alla undrar vem som vann, pappa tror att vi förlorade och brorsan tror vi vann, och Calle Z säger att Sams Call kom utvändigt, då vinner de oftast, för mållinjen är lite sned. Speakern harklar sig och säger” Och vinnaren är: SAM`S CALL”.

Vilken debut för familjen som hästägare och min far som nog var lite skeptisk inställd, är på ett strålande humör. Elea Jacta Est (tärningen är kastad) då jag vann hela 15 kronor och på den tiden var 15kronor mycket pengar. Att vinnaroddset var 7ggr intresserade mig först flera år senare.

Kar de Mumma berättade förövrigt om en intressant händelse på 60 talet.

” Det kom en snygg välvårdad man från Danmark till Ulriksdal(Galoppbanan som fanns innan Täby Galopp), han var lång och vältalig och uppförde sig mycket belevat.

Preben beställde alltid den dyraste maten och drack bästa vinet och tog en stänkare till kaffet.

Denna man var en fenomenal historieberättare och lärde snabbt känna många på Ulriksdal och köpte in sig på någon hästsvans.

En dag var det någon som frågade vad han livnärde sig på och fick som svar att ”affärer” inget direkt klargörande svar, men det var allt som avslöjades. Dock berättade mannen om att han hade investerat sitt fadersarv för 15 år sedan och i genomsnitt tjänat 40% per år på sina investeringar. Alla som träffade honom förstod att det var sant då den distingerade gentlemannen lyste av förmögenhet och dyra vanor.

Några tog mod till sig och frågade om dom inte kunde få vara med på några affärer, varvid mannen svarade att det kunde tänkas, men han kunde inte garantera fullt så hög avkastning, men 10% årsförräntning kunde han garantera och att det var helt fantastiskt, det insåg alla insatta affärsmän.

Några av dom förmögna hästägarna investerade och fick en utbetalning redan 6 månader senare på hela 10% av insatt kapital. Nu spreds sig ryktet och alla snackade om ”finansmannen” . De förmögna hästägarna och t o m stallskötare investerade hos Preben. Drygt 6 månader senare så slutade Preben att dyka upp på Ulriksdal och har sedan dess aldrig setts till.

Hur många som investerat i mannens sagor känner ingen till, men en viss Madoff (åtalad för att ha förskingrat 600 miljarder i USA)har visat att det fortfarande går utmärkt att lura giriga människor med det enkla knepet att garantera vinst ( också kallat Ponzibedrägeri) . Och helst HÖG vinst. Men vi som lever på spel vet att det inte går att vinna utan att ta en viss risk, och att säkra vinster inte existerar.

Endast den som är villig att bedragas kan bedragas. Låt därför inga finansmän och dito kvinnor förvilla er med sina fantastiska framtidsutsikter, för allt är fantasier som låter för bra och dessutom kan garanteras.

Fortsättning följer förmodligen.

The post En spelares väg, en gamblers vardag 8 appeared first on Gamblers vardag.