Reflektioner, Hammers och svarta katter
Sampdoria blev hett villebråd på marknaden, som nu har tryckt ner ettan i 1.89. Hela 17 lägre än 2.05, som jag tog tidigare. Boro ligger däremot kvar på ungefär samma oddsnivå. Ibland ringar man in objekt som är högintressanta för spel. När dessa odds droppar i flock blir det nästan löjligt. ”Vad var det jag sa?” Ja, men klicka då – annars kan det ju kvitta… Säkerligen sunt att sträva efter de lite bredare marginalerna, i synnerhet i de större ligorna. Jag fortsätter givetvis hålla koll på matcherna i fråga (Fiorentina, Sassuolo, Roma, Brentford, Swansea) om det kommer info som ytterligare stärker tron eller om oddsen studsar upp igen. 3-4 punkter ska de med nuvarande info och värdering upp för att jag ska fingra på avtryckaren. Everton ids jag inte ens tänka på. Man har +0.25 2.03 framför ögonen och ser bra värde samtidigt som mycket tyder på oddsras. Eller ”man”…snarare jag! Ändå ska det tänkas på över natten. Pang! 1.86 nu… Selektivitet och att tänka ett extra varv kan vara bra men lite pondus skadar inte. Är det något jag lärt mig från travspelet så är det att inte älta men reflektion är sällan fel och att göra det redan innan avspark är en bra idé. Varför spelar jag inte? Är det en korrekt hållning i längden? Värderar jag i själva verket en specifik serie bättre än bokförigen visar (dvs att det är mentalt och/eller ”spelpraktiskt” det finns saker att slipa på)?
Hoppas ni tar er en konstruktiv funderare ibland.
Well, bra trend på slutet och förutom ett ”smygarodds” som är på väg uppåt (hoppas ta det på toppen) så känns två priser för bra för att avstå här och nu. Det handlar om West Ham -0.75 1.93 (spelgräns 1.87) och Sunderland +0.5 1.89 (spelgräns 1.85). Det är onekligen så att West Ham äntligen har hittat rätt; mer än en pollett har trillat ner. Ni kanske minns att jag lyfte fram laget redan förra säsongen, då man lovade gott emellanåt men inte knöt ihop säcken i ett koppel ”sexpoängsmatcher”. Med en rad olika spelartyper är offensiven inte att leka med för dagen och när Hammers får med sig ytterbackarna upp i banan så känns det farligt mest varje gång. Trianglar bildas, spelare löper mycket och rätt – och så är ju Carrolls huvudspel ett ständigt vapen. Nu ska det betonas att passningsspelet i perioder håller sämre klass men även de stjärnspäckade topplagen hamnar under stor press ibland, vilket leder till högre felprocent. En nyckel till framgångarna är givetvis att truppen numera är näst intill skadefri; närmast en nödvändighet om man ska hota om platserna till Europa. Nu kommer Leicester på besök och där är det inte heller någon skadekris. Ett frågetecken måste man ändå sätta för målvaktsposten. Kasper Schmeichel gick nyligen sönder och ersättaren Hamer var inför säsongen helt utan Premier League-rutin. Nu har han fått göra två matcher i höst, den ena senast, och faktiskt gjort det klart bra. Ändå inget säkert kort och Leicester ser inget vidare ut. Jag kan se Burnley passeras, att Hull eller Crystal P får det jobbigt vid skador, att QPR-defensiven aldrig kommer på plats… Ja, det kan hända mycket – men att Leicester ska ha en trio bakom sig efter 38 omgångar. Njaääee… Borta har laget mött fyra lag från övre halvan och förlorat mot samtliga. Målskillnaden är 0-7 på dessa och även i övrigt har man, med undantag av ett par enstaka halvlekar, sett svalt ut på resande fot. West Ham har å sin sida tagit 7 av 9 möjliga hemmapoäng mot lagen på undre halvan och dessutom hemmabesegrat självaste Manchester City. Hemmavinster även mot ett galet formstarkt Newcaste (hade sex raka segrar inför torsken mot Hammers), namnkunniga Liverpool och i min bok starka Swansea. Leicester tar inte poäng i 2 av 5 matcher med helgens förmodade förutsättningar och West Ham är utan tvekan favorit när det gäller 0.75-linan.
Sunderland kan vi prata lite om i samband med nästa spel. Det finns fortfarande en del frågetecken där men rätas de ut så tror jag snarare att det stärker spelet än tvärtom. Råder i alla fall att spela redan nu.
