Almen skickade ett brev !

 

Skräddarsytt

 

Ingen, absolut ingen kan trovärdigt ha räknat hem att spelare från de utomnordiska länder som fått sig ett ATG-ombud tilldelat skulle kunna bli intresserade av svensk trav- och galoppsport i sådan utsträckning att det skulle bli en lönsam och betydande affär för ATG.

 

Det borde faktiskt vara omöjligt att få en enda om spel kunnig person – som kritiskt sätter sig in i problematiken – att bejaka på ett sådant projekt.

 

Ändå – i takt med stigande omsättningssiffror applåderade ”alla” – inom främst då travsporten – den dåvarande ATG-ledningen. Remy Nilson blev närmast helgonförklarad. Det bästa som hänt svensk trav och galoppsport och andra liknande superlativer haglade över ATG-toppen.

 

Inte ens när Remy blev totalt massakrerad i en TV4-debatt med Lennart Persson i samband med att ”internationella” kunder i Sydafrika hade sopat banan med oss här hemma så reagerade knappt några på att allt inte stod rätt till – förutom då ett ökande antal inhemska spelare. Det är i stort bara spelare och fristående bloggare samt någon enstaka hästägare som har reagerat.

 

Det har allt för länge varit pinsamt tyst i mainstream media, inifrån ATG-huset (bortsett från de olika försöken med villospår) och bland trav- och galoppsportens aktiva om de verkliga problemen med de ”internationella” kunderna. Av varierande skäl förstås men tyst har det varit.

 

Åtgången av blindkappor, helstängda huvudlag, tungband och fasta bomullstussar tycks ha varit ofantlig de senaste åren.

 

Det borde vara lätt för de flesta att inse att redan innan ATG inledde samarbeten med utomnordiska spelföretag som ombud så måste tveklöst ATG ha ”försäkrat sig” om att man bland just dessa spelföretag kunde få in intresserade ”internationella” kunder genom att erbjuda ”rätt utformade avtal”.

 

Antingen har ATG kommit till nordiska storspelare med erbjudande om spel till fördelaktiga villkor via internationella partners eller också har ”samma” förslag kommit till ATG från nämnda storspelare själva.

 

Oavsett vilket så har resultatet i varje fall blivit en perfekt skräddarsydd lösning för de ”internationella” syndikaten Precis som avsikten måste ha varit.

 

På något annat sätt kan det inte ha gått till. Det går inte att räkna hem. Vad skulle det inte kosta att ens försöka skapa ett intresse för svensk trav- och galoppsport på diverse ”exotiska” platser? Det hela är ju löjligt. Misslyckandet vore givet.

 

Hur som helst har de ”internationella” storspelarna inte gjort något fel såvida de inte har ”betalat sig in” förstås. I övrigt är de åtminstone i mina ögon värda all respekt och beundran för sin kreativitet och smartness.

 

ATG däremot har ”gjort i brallan” – den blöta varianten. Först blev det varmt och kändes säkert skönt men nu kommer kylan.

 

Krishanterares råd är ofta; ”gör en pudel” eller ”ligg lågt en tid; det blåser snart över”. För pudeln känns det tyvärr att vara i senaste laget. Men ATG gör ett försök ändå och lägg alla kort på bordet. Att ligga lågt hjälper inte då det kommer att blåsa upp igen varje gång ”internationella” kunder storvinner. ATG sitter således även i skiten.

 

Självfallet grämer sig ATG för att man inte som Svenska Spel har ordnat så att man kan mörka storvinster ”efter behov”. Nu är det givetvis för sent att fixa till.

 

Ett annat stort problem ATG (ovetande?) dras med är synen på spelsäkerheten. Naiviteten är pinsam och uppmärksamheten (kompetensen) nära noll – speciellt med tanke de jätteinsatser som de ”internationella” syndikaten står för. Har ATG sin ”verktygslåda” bara som alibi för att rättfärdiga sig hos t.ex. lotteriinspektionen? Knappast, men det kan faktiskt se ut på det sättet så lite som ”verktygen”

används när det i hög grad vore befogat. Inte bara för att fälla utan givetvis även för att fria och det kan vara nog så viktigt för speltryggheten.

 

Ytterligare en stor brist hos ATG är transparensen kring öresfonden. Fonden är spelarnas pengar som redan är skattade i alla led. Den ackumulerade fonden uppgår till minst 500 miljoner kronor. Hemlighetsmakeriet kring denna fond öppnar för spekulationer vilket för övrigt alla mörkningar gör.

 

Skulle det möjligen kunna vara så att ATG har ”nallat” ur öresfonden för att täcka upp hästsportens del så att den delen motsvarar vad den skulle ha blivit om inte en del av omsättningen vore ”dopad” av ”internationella” spelsyndikat? Den ”dopade” delen ger ju knappt någon nettovinst om ens någon. På så sätt skulle de ovetande aktiva inklusive hästägare inte ha haft skäl att misstänka något lurt med det ”internationella” spelet.

 

De ”internationella” spelsyndikaten är och kommer att förbli VIP-kunder hos ATG tills det att ATG tvingas att ändra sin policy gentemot dem. Det innebär att den inhemska spelargruppen fortsätter att förlora mer än vad den normalt skulle göra och att pengarna flyter ut ur landet och hur bra är det i längden för ATG och svensk trav- och galoppsport?

 

Hur har det då gått efter det att ”skräddaren” gjort sitt och sytt ihop avtalen? Jo, lysande för de ”internationella” spelsyndikaten som tjänat hundratals miljoner. För den inhemska spelargruppen har det blivit motsvarande miljoner i förlust som ska adderas till gruppens normala förlustkvot.

 

ATG har fått en delvis ”dopad” omsättning som inte givit mer än lite drygt 4 % i bruttovinst på den ”dopade” omsättningsdelen. Mot detta ska vägas minskad inhemsk omsättning och kanske framför allt det förtroendetapp och den badwill som blivit oundvikliga följder.

 

Vissa nu och/eller tidigare anställda hos ATG skulle förstås ha kunnat klara sig bra hittills och skulle även kunna göra så framöver genom att ha nära relationer med de ”internationella” spelsyndikaten.

 

Och hur gick det då för gruppen med de nu nästan undantagslöst tysta aktiva och hästägare som tidigare till stor del ledde ATG´s hyllningskör? Det vill säga den grupp jämte staten som ATG är satta att leverera till. Jo, för dem bidde det inte ens en tummetott, det bidde ingenting, det bidde minus!

Almen

 

Ps, som ytterligare ett brev på posten så tog Sydafrika 18 av 20 vinnande rader  i går på Solvallas V65, 837 000kr samt Australien vann 150 000 på Solvallas V4,dessutom vann Norge 280 000. De internationella spelsyndikaten tömmer Sverige på travspelarnas kapital i allt högre hastighet!